Lena Svensson

2 maj

Kategori: träning & hälsa

Ingen vidare bra dag idag, är trött på att vara jag ibland. Skulle vilja skrika ut hur jag känner och förklara men det är ingen som förstår ändå. Förstå hur jobbigt det är att tänka på vikten alla minuter på dygnet, året om. Alltid tänka på vad man äter, tvinga sig själv att träna. Att inte bara kunna njuta av livet. Jag hatar att det ska vara så här och ännu värre är det att det alltid kommer vara så har, resten av mitt liv. Eftersom jag suger åt mig kalorier som en svamp kommer jag alltid behöva tänka på vad jag äter. Det kommer aldrig att ändras och det gör mig smått deprimerad.

Och ingen som inte har känt dom här känslorna själv kan någonsin förstå hur jag jag känner, och därför blir jag bara förbannad när andra ska ge sina åsikter om min vikt och tycka att det än konstigt att vill träna och äta bra. Istället för att stötta och faktiskt försöka förstå.

Kommentarer

  • lovisa säger:

    Jag förstår & det vet du! Jag har det precis likadant!

    Jag blir också förbannad på folk som har massa åsikter om ens kropp, dom vet ju inte hur det är!

    Du vet att jag finns :) <3

    2012-05-04 | 18:10:32
    Bloggadress: http://lovisawinberg.blogg.se/
  • Emma säger:

    Hej! Jag vet inte om du kommer ta till dig eller ens orka läsa vad jag skriver nu, men jag blev så träffad av det här inlägget så jag var bara tvungen att lämna en kommentar. Jag förstår dig. Trots att jag inte har en aning om vem du är så känner jag igen mig i det du skrev. Hela mitt liv har jag tyckt att jag vägt för mycket och vart fet osv. Jag har försökt börja träna många gånger, men det har liksom aldrig fungerat. Tills för ett halvår sedan. Då började jag och en kompis träna, jag började mest för att gå ner i vikt. Då, i början av oktober, kunde jag knappt springa två minuter på löpbandet utan att flåsa ihjäl mig. Jag tränade ofta, men trots det så stod vågen helt still. Jag blev ju självklart deprimerad, eftersom att jag verkligen hade försökt att gå ner i vikt - jag hade dragit ner på kolhydraterna, slutat att äta godsaker och börjat äta ”rätt”. (Och jag är inte överviktig, kan jag tillägga) Så tillslut gav jag upp. Jag började äta normal husmanskost igen och fortsatte träna. Idag kan jag springa i fyrtio minuter utan att det gör mig någonting. Jag har inte gått ner ett enda kilo, jag kanske t o m har gått upp i vikt, jag vet inte. I stort sett alla mina kläder sitter löst och jag känner mig starkare och lyckligare än någonsin. Och idag när jag tänker tillbaka på alla år som jag gått och varit besatt av min vikt ångrar jag mig - jag kunde ha lagt den energin på så mycket mer. Vikten spelar ingen roll. Vi är alla fina som vi är. Det är hemskt att inte tycka om sig själv och att inte vara nöjd med den man är, men det gäller att på något sätt gilla läget.

    Jag vet inte vad jag egentligen ville säga med den här kommentaren, men jag antar att jag skrev det här för att ge dig en liten insikt om att Du är fin, och duger precis som Du är. Och att vara besatt av sin vikt hjälper inte. Det hjälpte i alla fall inte mig. Du kanske tycker att det här låter skitlöjligt, och inte alls stämmer in på dig. Och om så är fallet – Fine! Men följ ditt hjärta och gör det som gör dig lycklig. För i slutändan är det det som kommer spela störst roll :)

    2012-05-05 | 18:22:29

Kommentera inlägget här: